En tjej i 30-årsåldern som vi kan kalla Birgit är fackordförande på ett medelstort företag i Blekinge. Hon sitter och förbereder ett medlemsmöte som ska äga rum samma kväll. Mitt i alla fundering kommer en kille i hennes egen ålder in i på klubbexpeditionen. Vi kan kalla honom för Magnus.

– Birgit, säger Magnus. Kan du hjälpa mig att gå ur facket?

Birgit tittar förvånat upp och frågar; Vad sa du?

– Jo, säger Magnus. Jag har kommit på att jag tjänar 500 spänn på att gå ur facket. Jag får ju samma förmåner ändå. Oavsett om jag är med i facket eller inte.

Birgit tittar en stund på Magnus och säger plötsligt; - Men går jag också ur!

Magnus tittar förskräckt på Birgit och säger; – Men så kan du väl inte säga?

– Det kan jag väl, säger Birgit. Om du säger att du tjänar 500 kronor på att gå ur facket så gör väl jag också det? Eller?

– Vi gör så här, Magnus. Du hjälper mig att göra affischer med texten ”Tjäna 500 kronor i kväll!!! Gå ur facket ikväll på medlemsmötet i Folkets hus kl. 18:00!

Magnus skruvar på sig men Birgit fortsätter. – Efter det att alla har skrivit under sin utträdesansökan i kväll så äter vi smörgåstårta. Sedan i morgon bitti skickar jag in alla blanketter till förbundskontoret och går upp till vår VD. Till honom meddelar jag att nu är ingen med i facket längre. Han har ingen att förhandla med för det finns ingen klubbstyrelse. Han kan göra sina egna regler, anställa vem han vill och säga upp vem han vill. Löneförhandlingen nästa månad får han ha med sig själv!

Magnus har fått nog och reser sig så stolen under honom välter. – Du är ta mig f-n dum i huvudet, skriker Magnus. Han går ut och slänger igen dörren!

Historien kunde ju ha slutat här, men det gör den faktiskt inte.

Magnus är idag aktiv i facket på sin arbetsplats. Han förstod att om han skulle gå facket förutsatte det att alla andra var kvar.