När Gustav III blev kung av Sverige 1771 var han i Paris. Det tog 3 veckor innan han fick reda på det. Det skulle vara idag det. Idag hade det pipt i mobilen i samma sekund. Han hade även kunnat få ett mms med en bild på sin far på Lit de parade.

 

Mobiltelefonen. Vad betyder den egentligen? Hur gjorde man innan den kom? När jag började resa omkring i det här landet för 20 år sedan så ringde jag upp familjen och meddelade hotellets telefonnummer och mitt rumsrummer direkt när jag kom upp på rummet – från hotellets telefon. Sedan fick de ringa upp. När jag tänker efter så har jag nog inte tagit i hotellens telefon på 10 år – kanske mer. Nu spelar det ju ingen roll längre, inte vad hotellet heter eller vilket rum jag ska övernatta i.

 

Funderar på de där som är ute och strular. De har å ena sidan det uppenbarligare lättare nu när de är ute och reser. De kan säga att de är på sitt hotellrum, fast befinna sig i ett annat. De kan säga att de är ensamma, fast inte vara det. De kan säga att de låg och sov, fast de inte gjorde det.

 

Fast å andra sidan kan de ju inte gömma sig när de är på hemmaplan. De kan ju inte stänga av telefonen utan att ha en förklaring på varför de kommer hem senare än vanligt. Bussen var försenad. Jaha, men varför svarade du inte? Varför var inte mobilen på? Eller om de svarar. Var är du? Det låter inte som du är på bussen. Vad är det som låter i bakgrunden? Vem var det där?

 

För ett par år sedan var jag på en konferens om stress. Kvinnan som höll i konferensen sa att mobilen har en avstängnings - knapp. Visst, sa jag. Men den har också en påsättar - knapp. När man trycker på den så piper det. Man slår 133 och en röst säger; Du har… 15 nya meddelanden.

 

Man kommer helt enkelt inte undan längre. Man kan inte gömma sig.

 Fast visst är den bra att ha när tonårsbarnen är ute på nätterna. Då är det omvänt läge. Då kommer inte de undan.

Stockholm har förändrat sin stadsbild. Kommunals strejk med busschaufförerna har förändrat utseendet helt. Först ser man inte vad det är, men bussarna som annars står överallt, som åker överallt... de är borta. Det känns som om kyrktornen skulle vara borta. Det ser så konstigt ut.

Folk cyklar och promenerar istället... och kör bil. Människor som inte rört sin cykel på åratal har tagit fram den ur förrådet... pumpat däck och oljat kedjor... fram med gympadojjorna. Företag med friskvårdspengar kanske borde skicka dem till busschaufförerna... som kompensation till den lägre inkomsten som strejkkassan förmidligen innebär.

De flesta i Stockholm pratar om detta konstiga och vet inte riktigt vad de ska tycka. Att busschaufförerna ska hinna hem från jobbet innan de börjar jobba igen tycker de flesta är riktigt. Ingen protesterar mot det. Stockholmarna pratar snarare om strejken är samhällsfarigt eller inte. Få har raka åsikter.

Samma känsla var det när trängelavgiften infördes. Förändringen på Sveavägen var total från en dag till en annan. Bilarna var borta. Man reagerade varje gång man gick ut. Precis som nu.

Jag väntar med spänning på att få se vad som händer om nån vecka... om två veckor... om strejken drar ut på tiden... när Stockholmarna tappar tålamodet... när det störtregnar flera dagar i sträck.

Vem får bära hundhuvudet? Kommunal eller Bussarbetsgivarna?

Vilka tror ni?