Jag läste att den f.d krogvakten Fadde Darwich skrivit en bok.

Den har titeln ”Min story”.

Ur bokens beskrivning:

”Han är för evigt inskriven i svenska folkets hjärtan som mannen utanför Spy Bar som med järnhand kontrollerade kön utanför det vackra folkets favoritställe.

 Faddes Story är – naturligtvis – den mest initierade skildring av Spy Bars champagnebubblande storhetstid som kan skrivas.”

Här kommer min story. Jag har varit på Spy Bar en gång, i tio minuter och det kostade 200 spänn. Så här gick det till: Jag hade varit på en kongressfest och vi var ett gäng som var ute och tog en "efteröl" på ett bar på Kungsgatan i Stockholm… eller ja, Blue Moon Bar för att vara petig.

Kvällen hade för länge sedan blivit natt och vi bestämde oss för att nu är det väl sängen som gäller. Jag bodde då i en övernattningslägenhet vid Norra Bantorget, de andra på hotell lite spritt i stan så våra vägar skiljdes åt. Jag tänkte ta en liten senväg för natten var ljum och fåglarna kvittrade. Jag hamnade utanför Spy Bar. Klockan var nästan tre på morgonen.

Fadde stod där ensam i natten och vaktade dörren, ingen kö, lugnt och fint. Jag funderade en stund. Det var visserligen mitt i natten men där hade jag ju faktiskt aldrig varit. Jag frågade hur som helst Fadde om det var ok att gå in och kika. Han synade mig noga uppifrån och ner, men nickade ändå till slut lite välkomnade mot dörren.

Jag går in. Direkt innanför dörren fanns en lucka där man fick betala inträde, 100 spänn har jag för mig att det var. Jag går vidare upp för en trappa som svänger till höger. Väl där uppe ser jag toaletter rakt fram och en bar på höger sida. På väg till baren passerar jag ett rum där det sitter lite folk. De dricker champagne, skålar mot varandra och skrattar. Jag går fram till mannen i baren och beställer en fatöl, den kostar 80 kronor. Jag lämnar en hundring och säger att det är jämnt så. Man är ju på Spy bar.

Jag tar min öl i handen och går tillbaka mot toaletterna, känner att jag behöver det. Jag går in, ställer min icke ännu påbörjade öl på kakelkanten och låter strålen falla.När detta är gjort och händerna tvättade tar jag min öl och går ut i halldelen igen. Där ringer min mobiltelefon. Det är en av mina kamrater från Blue Moon Bar som vill kolla läget och vi säger God Natt. Samtalet tar två minuter. Jag stänger av min telefon, höjer blicken och där står en vakt. Han ber min lämna lokalen.

– Va? Säger jag. Jag, jag har ju bara varit här i tio minuter. Jag har inte ens smakat på min öl. Varför?

– Du är för berusad, säger vakten och upprepar sin uppmaning.

– Du skojar va, säger jag men han ler inte tillbaka.

Jag tänker; Vinner jag denna strid? Nej, naturligtvis inte. Jag sträcker fram mitt ölglas mot vakten. Han blir lite förskräckt och menar jag kan dricka upp ölen där. I hallen och framför honom.

– Nej du, säger jag, lämnar över ölen och går ner för trappan igen.

Där nere står Fadde och pratar i en hörsnäcka. Jag hör honom säga: – Ja, han kommer ner nu. Jag nickar vänligt mot honom, önskar honom en god natt och går ut i Stockholmsnatten igen. 

Jag har varit där. Det kostade 20 spänn i minuten…